2. Grannar som klagar
Mina barn är ca. 10-12 år gamla och jag bor ensam med dem i en lägenhet. Pga min tinnitus har jag ibland svårt att sova och valde att inte tvinga mig till sömn utan sitta uppe istället, då ofta framför datorn. En tisdag natt (ca 4 på natten) sitter jag framför datorn och lyssnar på lugn, skön musik. Helt plötsligt hör jag något som liknar sparkar mot min dörr. Jag går mot dörren och öppnar. Utanför står min nyinflyttade granne ovanför mig. Han skriker - Sänk musiken. Jag tittar på honom förvirrat och försöker förstå varför då musiken är jätte tyst i bakgrunden. - Är det högt frågar jag förvirrat. Högt, skriker han, det är JÄTTE högt. Jag går in och kollar på min stereo och upptäcker att den står på högsta volym. Känner förvirrat vid mina öron och upptäcker att jag glömt att sätta på mig hörapparaterna. Jag ber min granne så hemskt mkt om ursäkt och förklarar att jag inte hör och jag sänker självklart volymen. Men inte nog med detta.
Någon dag/vecka senare ringer telefonen och det är grannen som skriker, SÄNK MUSIKEN. Nu blir jag jätte förvirrad eftersom jag inte har någon musik på och jag har mina hörapparater på mig. Jag säger som det är att ingen musik är på, men jag kom på att barnen är på sitt rum så jag säger VÄNTA och öppnar upp barnens rum. Trycket av ljudnivån på musiken i barnens rum slår mig nästan baklänges. Jag stänger av musiken för dem och återgår till telefonen. Jag ber grannen så hemskt mkt om ursäkt och förklara som det var. Detta var de 2 händelser som ledde till något jag aldrig trott var möjligt. När folk flyttar in i huset där jag bodde berättade jag alltid för dem att jag inte hör. Att de är varmt välkomna hem till mig så fort det är för högt och att jag inte tar illa upp av detta utan bara blir glad. Detta hade missats med grannen som flyttat in ovanpå mig. Efter dessa två episoder var jag hård mot barnen och mig själv, det skulle inte komma hög musik, tv eller radio från vår lägenhet. Det är ju inte roligt att grannar blir ledsna eller arga. Tiden går, över ett år och inget händer. Helt plötsligt får jag ett rekommenderat brev från bostadsbolaget. Det visar sig att någon har anmält mig för störande ljud från lägenheten. Förvirrat frågar jag dem när jag ringer vad/hur? Eftersom vi inte haft höga ljud hemma på över ett år. Jag förstår dock att det måste vara grannen ovanpå som klagat i ett års tid på mig istället för att prata med mig. Men då jag inte har haft höga ljud efter de två händelserna så kollade jag och bostadsbolaget upp när anmälningarna var gjorda och det visade sig att jag inte ens varit hemma (inte barnen heller) de flest av de gånger anmälningarna inkommit. Jag bjöd då in bostadsbolaget och grannarna samtidigt hem till mig och sade att grannen kunde få skruva upp volymen på tv, radio och min stereo (en liten jula stereo i storlek) och de fick markera hur högt det kunde få vara utan att de stördes på volymkontrollen. Dagen de skulle komma kom bostadsbolaget men inte grannarna. Bostadsbolaget förstod nu att de klagomål som inkommit inte handlade om mig utan om att grannarna utsett mig pga min hörselskada och de två första episoderna till den " som alltid var skyldig". Efter denna händelse ringde grannarna direkt till mig, så fort de hördes ljud i huset. Ibland sov jag och barnen med, ibland satt jag och jobbade i tinnitusjouren (då måste det vara helt tyst i min lägenhet för annars hör jag inte) De skrek och gormade och sade att det var jag och ingen annan som hade ljud på. För om det inte var jag, vem var det då? frågade de mig. Till svar kunde jag bara säga som det var. Det är inte jag och vem det är kan jag inte höra, jag är ju hörselskadad.
Bostadsbolaget själva anmälde tillslut grannarna då de bröt mot reglerna genom att ringa till mig gång på gång efter kl 22 på kvällarna och klaga. Grannarna visade sig hata att bo i lägenhet och klarade inte av ljuden från andra människor de flyttade mycket snart efter att bostadsbolaget varnat dem. Själv bor jag idag i Villa och jag kommer aldrig flytta tillbaka till lägenhet igen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar